byjuliap

Jag har haft som uppgift att skriva ett brev för att bearbeta min fågels död för några år sedan, jag har valt att lägga ut den här som en del av min uppgift.

 

 

Det går inte att börja beskriva hur älskad du är och hur mycket jag saknar dig. Du var min bästa vän och jag kunde vända mig till dig med allt. 

Jag minns hur rädd jag var för dig i början, när jag inte kunde vara i samma rum som dig när buren var öppen. Jag kommer också ihåg drömmen jag hade efter att mamma bad om ursäkt att vi skaffade dig. Vi skulle lämna dig i skogen och plötsligt blev du jättestor och vi gick på rad tillbaka hem. 

 

Då bestämde jag mig för att övervinna min rädsla, det tog ett tag tills jag vågade hålla dig på fingret. Belöningen blev en chokladkaka och min bästa vän i 13 år. 

Jag kommer ihåg hur glad jag var när jag äntligen kunde leka med dig, tex en gång när du satt på Fridas dockhus och dansade till låtarna vi spelade. 

 

Att skriva detta gör ont, jag saknar dig så otroligt mycket trots att det har gått 4 år. Jag tror att ingen någonsin kommer förstå hur mycket du betydde för mig och hur mycket du hjälpte mig under alla år. Jag är dig evigt tacksam.

 

Jag har väldigt starka minnen från min tid med dig, så många kärleksfulla och fina minnen, och jag vill verkligen inte glömma dom eller dig. Så jag har valt att skriva ner dom bästa minnena jag har.

 

•Det ljudet du gav ifrån dig när du höll på att somna varje natt, ”knaprandet med näbben”

•Händelsen med whiskyn, då du smakade på det från pappas glas under en fest.

•Jag älskade när du sov i sängen under täcket/i handen på mig.

•När du luktade som regn gör under sommaren. 

•Du älskade att bli kliad på halsen

•Du satt gärna i det ”träd” mamma hade byggt till dig i vårt ena fönster, samt den pinnen som hängde under lampan i köket.

•Hur du sprang fram och tillbaka på pinnen under lampan för att få den att gunga. 

•Den gången du satt ute med oss på altanen och en sparv kom och satte sig bredvid dig.

•När du badade/sprang nere på golvet i buren när vi år frukost. 

•Hur du lyssnade och svarade på andra fåglars ljud.

•Du blev en gång ”attackerad” av en rovfågel som skulle ta dig när du satt i ditt träd, men fönstret var ju i vägen så fågeln flög rakt in i fönstret. 

•Du älskade chips och frukt (clementiner helst).

•Hur du attackflög mot oss när vi satt och åt för att du också ville smaka.

•Hur du kunde duscha med mig om du var på rätt humör. 

•Hur du skrämde Monroe första gången ni sågs så du visadevart skåpet skulle stå och vem som bestämde. 

 

Allt detta och mycket mycket mer är det jag älskar med dig men även saknar. Vi har många goda minnen tillsammans och jag kommer alltid älska dig. Jag kommer aldrig glömma dig eller glömma det vi hade. 

 

 

Jag älskar dig och saknar dig så otroligt mycket. 

Farväl Olle ❤ 16/7/1998-17/10/2011